#1 Livet i Annelistyle

Här fanns så mycket regler om hur man gör och inte gör. Det var mycket jag inte förstod. Eftersom jag inte interagerade med människorna så värst tidigare hade jag inte haft antenner ute för att pejla in deras signaler om hur jag är och inte är. Nu hade jag såna antenner och herreguuudars. Det blev en intensiv lärotid.

Hur jag än försökte gick jag ibland bet. När jag och min polare Grace hängde på ett café i Kathmandu sa hon ”You are doing fine. You must remember that when we learned all that stuff you where in that place totally bisy trying to survive”. Så sant. Och både insikten och omtänksamheten i orden värmer mig än.

Och jag hade haft livet själv som min regelbok. En del av det jag såg hade jag sett tidigare. Och del var självklart. Men det fanns så mycket nya ramar. Som en slags box. Det sägs ofta att den där boxen är dålig. Men nej. I den finns sociala koder. Som fungerar som nycklar. Nycklar till andra människor. Nycklar till samspel. Det är bra att kunna sådana nycklar oavsett om de befinner sig innanför eller utanför den där boxens ramar. Ofta sägs det att man ska försöka tänka och leva och whatever utanför boxen – ta er ut! Jag ville försöka ta mig in och när jag var inne ville jag förstå hur spelreglerna funkar.
 
Jodå, mycket visste jag. Och jag är bra på olika koder i olika kulturer. Mina många år ute i världen har lärt mig. Och självklart hade jag påverkats av andra. Men det var som att jag nu levde i världen som i en annan paradigm. Där också andra upplevde mig som en medlem av the human community. Och behandlade mig därefter. Pratade till mig på ett helt nytt sätt. Förväntade sig att jag skulle bete mig på visst sätt. Enligt de där spelreglerna. Oala. Haha.

Det är ju inte så att det gamla bara var dåligt. Eller att jag ständigt hade gått runt och lidit. Jag var i det för jag behövde det. För att jag inte hade de mentala verktyg som behövs för att kunna uppleva the human community. Jag visste inte ens om dess existens. Och gick aldrig runt och saknade det. Men vårt inre vill må bättre, det är som en livets urkraft, och därför har vi alltid en dragning åt läkning. Läkandet kan ta vägen om många diken för vi har bråte som ställer till det, men läkande är del av den där livets urkraft. Så längst in i mig fanns en dragningskraft som om jag skulle hinna läka tillräckligt mycket innan jag dör så ja, då skulle jag ha verktygen att kunna uppleva the human community och poff så skulle jag automatiskt bli medlem. Och här är jag. Hihi. 
 
Medvetenheten om the human community kom inte inte först och sen en längtan om att nå dit. Utan de mentala verktygen kom först. Förmågan att uppleva the human community. Visste ju inte ens om dess existens. Och när jag hade förmågan så såg och upplevde jag det. Och då fanns inget val att avstå. 

När jag entrade the human community så såg och upplevde jag hur andra reagerade på mig på ett helt nytt sätt. Det starkaste intrycket jag fick var att jag var annorlunda. Minns när Grace en dag i baslägret i Pakistan sa ”can you do anything normal?!”. Det var mer som ett påstående än en fråga. Inte alls något taskigt i det, bara en öppen reflektion. Och som jag funderade på det där. För jag kunde inte komma på en enda grej som var annorlunda. Det handlar ju inte om att jag på något medvetet sätt försöker vara annorlunda. Jag visste helt enkelt för lite om de där ramarna för att ens förstå vad det var jag gjorde som var annorlunda. Jag bara var som jag är men jag har levt ett liv utan mycket av boxar och ramar och i det har jag flugit fritt. Och så är det till stor del än idag.

Och ofta säger folk att jag inte bryr mig vad andra tycker och tänker utan kör min style. Men jag är ju inte är så värst tränad i att ta action efter vad andra tycker och tänker om mig och mitt. Jag har ju inte haft så värst mycket fokus på att ens uppfatta det. 

Och idag är det en av mina största tillgångar. Jag är ovanligt lite kättad vid hur man ska och bör. Mina tankar går andra banor. Och de flyger mer fritt. Och för all del, det finns bra mycket skräp i den där boxen. Jag tycker mig ibland ha hittat betydligt bättre verktyg, tankar och allt möjligt om ditt och datt. Och så klart, varför ska jag då överge det till något sämre. Nä. 

Dessutom är en del av orsaken till att jag blev så knas när jag hamnde i diket att jag är kraftfull. Har en stark kraft. Ska skriva mer vad jag menar med det i nästa krönika. Men det gör att jag gör det jag gör kraftfullt. Kreativt och kraftfullt. Med präglade tankebanor som fokuserar på möjligheter och påfartsvägar istället för stoppskyltar.

Så är jag destruktiv så är jag det på ett ytterst kreativt och kraftfullt sätt. Som fokuserar på möjligheter istället för stoppskyltar. Och som inte bromsas så mycket av den där boxens ramar. Naturligtvis med en känsla av moral och gudarna ska veta att den inte alltid är len eller snäll. Jag är hårdare mot mig själv än jag är mot någon annan just för att jag har en stark känsla av moral. Det trollar inte bort knas och grejer i mig, så om jag knasar och är det omoraliskt så olala, inte nådigt. Hur som, har man den där combon så, well, då gick det som det gick med det destruktiva. Kör jag i diket så gör jag det jävligt bra kan man väl sammanfatta det.

Jag kallar ibland vår inre kraft för vår urkraft. Nu när jag kan använda den i mer konstruktivt grejs så är livet helt klart spännande. Jag kan ibland lära mig något väldigt snabbt, även sådant som är förhållandevis fysiskt eller intellektuellt svårt. Förutsättningen att det ska gå så där märkligt snabbt är att det går i flöde med min inre kraft. Ska jag simma motströms den kraften så nä, då blir det mest bara knas, om det ens går. Och tricket är att jag har en naturligt stark connection med den där urkraften inom oss. 

Nu är jag inte i diket och härjar så värst ofta. Och jag är ofta snabbt uppe igen. Det mesta av livet handlar om livet i sig. Men oavsett var jag befinner mig gällande knas och diken eller whatever så tänkte jag dela med lite av hur livet ter sig utifrån en sån här mindset som jag har. Berätta hur jag ser och upplever världen, livet och whatever. Jag är fortfarande ganska nyanländ här i the human community och har fortfarande en del att lära men jag är helt klart nyfiken på framtiden. Vad ska det bli av mig och mitt liv. 

Vill man följa mitt liv mer live så välkommen att följa mig på min svenska Facebook.